JENS NILSSON WEBBANSVARIG PÅ ANIMATION I VÄST Walt Disneys tecknade långfilm Snövit och de sju dvärgarna lär bestå av över 250 000 teckningar. När dessa visas efter varandra i en rasande hastighet uppstår illusionen av att teckningarna får liv och rör på sig. - Att få liv i en teckning är som en förlängning av det man har inne i skallen. Jens Nilsson är utbildad illustratör och animatör. Han började studera 3D-animation i USA, men för varje år som gick tog han ett steg tillbaka mot mer traditionell animation, den som utförs med papper och penna. Den som den över sjuttio år gamla filmen om Snövit skapades genom. På Animation i Väst arbetar Jens för att sprida kunskap om animation, inte bara till Västra Götaland utan även hela Sverige. Såväl etablerade som nyblivna animatörer kan få tillgång till resurser och lokaler för att producera animation. I vad som kallas Animationsverkstan kan man framställa animation från scratch till färdig film, bland annat ritbord, scanner, kameror och programvaror. - Här finns alla verktyg du behöver för att kunna göra i princip en animerad långfilm, både för 3D, stop motion och tecknat. I Sverige görs det inte särskilt mycket animerad film, ännu mindre långfilm. Historiskt sett kan man räkna succéerna på sina fingrar - däribland Pelle Svanslös-filmerna och Per Åhlins Resan till Melonia. Jens arbetade på Åhlins senaste film, Hundhotellet. Den kom 2000 och blev en ekonomisk förlust. I dagens läge tycks den svenska produktionen av animerad långfilm till och med vara ner på noll enligt Jens. Han säger att svenska animatörer är bra på teknik, men ligger lite på latsidan när det kommer till karaktärsanimation. - Den mest framgångsrika filmanimation som kommit från Sverige är faktiskt Crazy Frog. Den är rätt kort, men har ändå haft en otrolig framgång. Speciellt i England, där de till slut förbjöd den för att den var så jobbig (skratt). Jens berättar att Danmark och Norge är mer produktiva på animationsfronten, inte minst eftersom de har mer pengar att lägga i de produktionerna. Fler och fler länder tycks ha insett att det finns pengar att tjäna på en framgångsrik animerad film. - Innan Lejonkungen kom fanns det i princip bara Disney, men nu har det börjat startas små studios överallt. Free Jimmy, en 3D-animerad film från Norge, blev Europas dyraste film någonsin. Man brukar räkna med att en animerad film kostar mellan femtion och sextion tusen kronor per minut att producera, och det är kostnader man vill få ner. I dyra europeiska och amerikanska projekt gör man ibland det genom att låta låglöneländer som Korea och Vietnam stå för det mest tids- och pengakrävande jobbet, nämligen själva tecknandet. På så vis går mycket hantverksmässig kunskap förlorad, inte minst i Sverige. Det är något Animation i Väst vill förändra. - Vi har startat en del egna kurser för de som vill lära sig. Vi är inte en förening för de som bara tycker om att titta på animerad film, utan de som är med är sådana som vill göra animerad film. För blivande animatörer är det viktigt att tänka på att datorn är ett verktyg som kan förenkla och inte något man behöver vara beroende av. Däremot är det inte omöjligt att man blir beroende av datorns förenklande ändå, eftersom animation utan dess hjälp ofta tar lång tid och är mycket mödosamt. För en tämligen ambitiös animation är det runt 24 teckningar per sekund som krävs. Oavsett om det är datorn eller pennan som lockar tycker Jens att grundkunskaper inom färg och form är en stor fördel. - De som är duktiga 3D-animatörer är duktiga animatörer först och främst. Jag hade själv ett vägskäl när jag läste: antingen läste jag datorbiten eller den konstnärliga och mer visuella biten. Där valde jag den senare, för datorbiten var egentligen ren matte. Precis som i spelfilmsproduktion finns det hur många roller som helst inom animation, och Jens menar att man ska fundera på vad det faktiskt är man vill göra. Utöver karaktärsanimation och programmering kan man till exempel även måla bakgrunder och skapa specialeffekter. - Det är svårt när man börjar studera, för man vet inte hur många yrken som finns i en produktion. Men har man grundkunskaperna inom färg och form är det mycket lättare att ta till sig allt, särskilt de verktyg som finns på datorn. I framtiden hoppas Jens att större möjligheter att studera animation kommer att finnas. Personligen känner han på sig att det finns många i Sverige med något att berätta, och han vill att de ska få chansen att nå ut med dessa berättelser. Jens Isaksson
0 Comments
Cornelia Bjurström FÖRESTÅNDARE PÅ BIO ROY Högst uppe på Kungsportsavenyn ligger Bio Roy, en av Göteborgs äldsta biografer. Som den enda kvarvarande av åtta biografer som låg längs avenyn under 1940-talet utmärker sig Roy genom att ha en annorlunda stil än exempelvis SF. Dess design och inredning har en 40-talistisk prägel samtidigt som biografen har utrustats med modern, digital teknik. Det är viktigt att följa med i utvecklingen menar föreståndaren Cornelia Bjurström. Hennes främsta uppgift är att se till att biografen överlever. - Det är inte helt lätt att slå sig in på biografmarknaden, det finns en uttalad biografdöd. Det handlar om att hitta sin roll i Göteborg och det tycker jag att vi har gjort. Cornelia har hunnit med en hel del innan hon tog sig an föreståndarrollen. Med en kandidatexamen inom drama, teater och film har hon bland annat arbetat som ljussättare på Backateatern och producent åt magikern Carl-Einar Häckner. Hennes mångsidighet har färgat av sig på Bio Roys program: förutom spelfilm visas andra typer av föreställningar, ofta direktsända från olika delar av världen. - Det är baletter från Bolsjoj, teater från National Theatre i London, nyårskonsert från Berlin, ja, det är väldigt mycket. Digitaliseringen tillåter Bio Roy att visa så många föreställningar som de gör. Istället för dyra filmrullar som ska hanteras kopplas en hårddisk in i projektorn ur vilken filmen spelas direkt som en datafil. - Förr var all film på 35 mm, bara de stora regissörerna kunde få ut sina filmer eftersom de är så dyra. Det kostar 20 tusen att göra en kopia, så små filmmakare kunde inte alls göra 35 mm-kopior. Priset och tyngden gjorde att det tidigare inte var lika smidigt för en film att visas på alla biografer, eftersom den trots allt skulle skickas vidare mellan dem. Numera kan i princip alla biografer få sin kopia utan att oroa sig över dyra kostnader eller tung förflyttning. Men bland alla fördelar döljer sig en del problem. Cornelia erkänner att den analoga tekniken var slitsammare, men då det var ett rent mekaniskt hantverk hade man hela tiden full kontroll över vad man gjorde. - Det är så mycket som kan hända med det digitala. Det är mycket “barnsjukdomar” just nu, för det finns ingen norm än så länge. Det kan vara skadade filer, hårddiskar som inte kan läsas i vår projektor. Sådant måste standardiseras för att det ska hålla. Och om de lokala problem som uppstår på själva biografen kan tyckas förödande, är det inget emot vad som kan hända via den satellitteknik som gör direktsändningarna möjliga. När amerikanarna filmar en föreställning från Metropolitan i New York ska den färdas till en satellit, tas ner i London, skickas upp till en ny satellit som sänder den till Kaknästornet för att slutligen nå vita duken på Bio Roy. Under signalens väg är det mycket som ska klaffa, och det behöver inte vara så långt som från USA. Cornelia berättar om hur fel det gick när Roy skulle direktsända en sing-a-long med Peter Jöback från Stockholms konserthus. - Först funkade testet som man gör en timme innan för att maskinisten ska kunna ställa in sync och så. Och sedan funkade den första halvtimmen av visningen, folk satt och sjönk med. Men så började det komma störningar, det “fastnade”, blev pixligt, och så försvann ljudet. Under sista kvarten kom dock både ljudet och bilden tillbaka, vilket gladde de fåtal besökare som hoppfullt satt kvar under hela visningen. - De var ju glada över att de fick se slutet, men alla fick ändå pengarna tillbaka. Det bestämde vi under pausen. Som ansvarig för biografens överlevnad måste Cornelia till varje pris undvika att behöva betala tillbaka biljettintäkterna. En biljett har vanligtvis ett ordinarie pris mellan 90 och 100 kronor, men det ska fördelas innan Roy får sin vinst. - 10 procent går direkt till Svenska Filminsitutet, det gör det alltid. Sedan går 40 procent av resten till distributören, i filmhyra. Och vi får sedan behålla det som blir över. Om man på egen hand har gjort en film är det möjligt att vara sin egen distributör. Bio Roy kan visa den i sin salong så länge man själv står för annonsering, affischer och övrig marknadsföring. De 40 procenten som går i filmhyra får man då själv behålla. Hon tror att det visas fler verk av oberoende filmare på Bio Roy än på andra biografer. Digitaliseringen öppnar upp för en bredare tillgänglighet. - Du kan till och med komma med kameran och koppla in den i vår projektor. Men i och med att vi bara har en salong så har jag inte alltid möjlighet att hyra ut, framför allt inte kvällstid vilket ju är det många vill ha. Men dagtid, och helger dagtid, är lättare. Och då är det många som kommer. Även om man lätt kan sprida sin film på internet hoppas Cornelia att strävan efter att få upp den på vita duken inte ska försvinna. Hon anser att film är och alltid kommer att vara bäst på bio. - Därför att man upplever det tillsammans med andra. Och det är en koncentration på filmen: man slipper reklamavbrott, popcornkartonger och sms:ande ungdomar. Man bara sitter i en skön fåtölj och inte gör något annat. Det tycker jag är suveränt. Jens Isaksson |
IntervjuerClick here to edit. ArkivKategorier
Alla
|